Våldtäkt bidde sexuellt tvång bidde olaga tvång bidde vaddå?

Rubriken ovan kommer från en svensk folksaga. Mäster Skräddare. En saga som handlar om en man som går till en skräddare med lite tyg och beställer en rock och till slut, efter ett antal veckor och underliga besked, får veta att det blev ingenting. Sagan  finns att läsa här.

Personen på bilden har inget med fallet Assange att göra.

Den 20 augusti 2010 går två kvinnor till Klara Närpolisstation. Väl inne på stationen slutar det med att Julian Assange blir anmäld för sexuella övergrepp. Det är dessa anmälningar som är utgångspunkten i hela affären. I en lång artikel, ”Sex, lögner, inga videoband och mer lögner. Falska anklagelser i fallet Assange”, har jag gått igenom polisförhör och kända fakta. Min slutsats är att Anna Ardin, en av de två som anmält Julian Assange, har kommit med påhittade anklagelser. I artikeln gjorde jag ett misstag som jag vill kommentera. Misstaget ändrar inte min slutsats. Men min miss gjorde att jag inte korrekt beskrev överåklagare Marianne Nys tvivelaktiga hantering av fallet.

Det är klarlagt att Anna Ardin inte hade för avsikt att anmäla Julian Assange när hon gick till polisen tillsammans med Sofia Wilén. Det är i alla fall det Anna har sagt till ett antal personer. Hon har gått med som stöd och hjälp till Sofia. Enligt vittnet Donald Boström så fyller Anna i en mening under samtalet på polisstationen. Det är detta uttalande av Anna som gör att polisen gör bedömningen att Julian Assange har gjort sig skyldig till våldtäkt och som medför att Julian blir anhållen i sin frånvaro redan kl 17.00 den 20 augusti. Annas uttalande medför också att polisen antar att Anna också har blivit utsatt för en våldtäkt och i samband med anhållan inleds en förundersökning som fortfarande pågår.

När Anna Ardin lämnar polisstationen den 20 augusti har hon endast lämnat en anmälan om ofredande. Polisen misstänker dock att hon blivit utsatt för en våldtäkt och startar en utredning om våldtäkt. I den utredningen ingår polisförhör med Anna som genomförs per telefon dagen efter, den 21 augusti.

Den 21 förhörs Anna. Lite senare samma dag avskriver chefsåklagare Eva Finné misstankarna mot Julian gällande våldtäkt på Sofia Wilén. Den 25 augusti avskriver Eva Finné helt misstankarna om att Julian skulle gjort sig skyldig till något brottsligt mot Sofia Wilén. ”Förundersökningen läggs därför ned vad avser denna anmälan eftersom det inte
föreligger misstanke om brott.” Det som den 25:e kvarstår av anmälningarna är en misstanke om ofredande mot Anna Ardin. Claes Borgström begär överprövning av Eva Finnés beslut från den 25 vilket överåklagare Marianne Ny beviljar den 1 september.

Överåklagare eller skräddare?

Det är nu som hela affären blir väldigt konstig. Av skäl som vi inte vet vill Marianne Ny inte omedelbart förhöra Julian Assange. Något som hon självklart borde ha gjort. Julian var ju den 1 september återigen misstänkt för våldtäkt. Avsikten med att anhålla Julian den 20 augusti var för att förhöra honom innan han hunnit försvåra utredningen och påverkar eventuella vittnen. Men Marianne Ny väljer att låta bli att förhöra Julian. Istället väljer hon att förhöra målsägarna och sex vittnen innan hon visar intresse av att vilja förhöra Julian Assange. Det är inte förrän runt den 21 september som Marianne Ny tar kontakt med Julian Assanges advokat Björn Hurtig.

I en bilaga till Häktningspromemorian, Bilaga – Skäligen misstänkt, kan vi läsa att Julian är skäligen misstänkt totalt sju olika sexuella övergrepp. Fem fall av sexuellt ofredande, ett fall av våldtäkt och ett fall av sexuellt tvång. Sex av dessa övergrepp är mot Anna Ardin. Ett mot Sofia Wilén. Synnerligen märkligt. Speciellt mot bakgrund av att Anna Ardin uppgivit att hon inte velat anmäla Julian utan bara gått med som stöd till Sofia Wilén. För att försöka förstå detta bättre låt oss titta på de olika misstankarna.

  1. Sexuellt ofredande, 20 augusti. Beslutsfattare Linda Wassgren
  2. Våldtäkt, 20 augusti. Beslutsfattare Irmeli Krans
  3. Sexuellt ofredande, 13 september. Beslutsfattare Erica Leijnefors
  4. Sexuellt ofredande, 13 september. Beslutsfattare Erica Leijnefors
  5. Sexuellt ofredande, 13 september. Beslutsfattare Erica Leijnefors
  6. Sexuellt ofredande, 13 september. Beslutsfattare Erica Leijnefors
  7. Sexuellt tvång, 27 september. Beslutsfattare Marianne Ny

Skrivelsen ”Bilaga – Skäligen misstänkt” är inte daterad. Men den måste skrivits efter den 27 september. Inte heller vet vi vem som upprättat den. Vad som däremot är säkert är att det är ett mycket underligt dokument.

Den 25 augusti skriver Eva Finné i sitt beslut att den enda misstanken som finns mot Julian Assange är ett ofredande mot Anna Ardin. Den som fattat beslut om den misstanken är Linda Wassgren den 20 augusti. I ”Bilagan – Skäligen misstänkt” har man uppgraderat misstanken till sexuellt ofredande. I den ursprungliga anmälan från den 20 augusti är det tydligt att det handlade om misstanke om ofredande. Hur kan en misstanke om ofredande ändras till sexuellt ofredande? Uppenbart är att det som står i ”Bilaga – Skäligen misstänkt” är en efterhandskonstruktion. Varför det är så vet vi inte.

När det gäller misstanke om våldtäkt mot Sofia Wilén står det att Irmeli Krans är den som fattat det beslutet. Se anmälan. Beslutet är fattat kl 16.11 den 20 augusti. Dokumentet är utskrivet 19.28. Vad vi vet är att Irmeli Krans förhörde Sofia Wilén. Det förhöret påbörjades 16.21 och pågick till 18.40. Vad vi kan se i polisanmälan är att 19.28 skriver Irmeli Krans att förhöret finns som bilaga i Dur Två. Det är alltså efter det att hon skrivit ut förhöret. Samtidigt med detta skriver hon också att hon är ansvarig för mottagandet av anmälan 16.11. Från Linda Wassgrens PM från den 22 augusti kan vi förstå att det i själva verket är Linda Wassgren som mottager anmälan om våldtäkt. Varför Irmeli Krans uppger att det är hon som upptagit anmälan om våldtäkt är egendomligt. Och varför ingen korrigerat detta kan jag inte heller förstå. Mer om Irmeli Krans inblandning i denna affär följer längre fram.

Den 13 september misstänks Julian Assange för fyra fall av sexuellt ofredande av Anna Ardin. Beslutsfattare Erica Leijnefors. Vad är det som ligger bakom dessa misstankar? Fram till den 13 september har man förhört målsägarna igen. Dessa förhör har jag inte sett. De är inte med i häktningspromemorian. Sen har man förhört fyra vittnen. Petra Ornstein, Hanna Rosquist, Kajsa Borgnäs och Katarina Svensson. Av de fyra förhören med vittnen finns inget som indikerar att Anna Ardin varit utsatt för fyra fall av sexuella ofredanden. I Anna Ardins förhör i häktningspromemorian finns det enbart två tänkbara sexuella ofredanden även om dessa är ytterligt tveksamma. Det saknas tre sexuella ofredanden. Vari består dessa brott?

Den 27 september lämnar Julian Assange Sverige för att aldrig mer återvända. Samma dag anhålls han i sin frånvaro. Ett beslut som hemlighålls. I anslutning till anhållningsbeslutet misstänks Julian för sexuellt tvång. Ett beslut som fattats av Marianne Ny. Vilken information är det som Marianne Ny baserar detta beslut på? Det enda som jag kan se är från förhöret med Anna Ardin den 21 augusti. Hur kommer det sig att det tar 27 dagar för den överåklagare som är ansvarig för överprövning i sexualmål att fatta ett beslut om misstanke om sexuellt tvång när informationen som man baserar sitt beslut på är 37 dagar gammal. Vad är det för ytterligare information som Marianne Ny har och som hon inte redovisar i häktningspromemorian? Personligen tror jag hon saknar helt sådan information. Det verkar mer som om misstanken om sexuellt tvång bara är tillagd för att i någon mån göra caset starkare.

Mitt misstag

Så till min miss i min långa artikel, ”Sex, lögner ….”. Jag skrev att Julian Assange är misstänkt för sexuellt tvång. Några initierade läsare har påpekat för mig att det är fel. I den Europeiska Arresteringsordern är misstanken nedgraderad till olaga tvång. Inför häktningsförhandlingarna i november har det sexuella tvånget nedklassats till olaga tvång.

Anledningen till att jag misstagit mig är att jag inte kunnat tro att överåklagare Marianne Ny har gjort ett så fundamentalt fel när hon fattat beslut om misstanken mot Julian Assange. Marianne Ny har en position där hon i praktiken är högsta beslutande åklagare i sexualmål. Att hon inte efter 27 dagar kan skilja mellan sexuellt tvång och olaga tvång är mycket allvarligt. Det visar på att det är något som är allvarligt fel med vår lagstiftning och hur den tillämpas av våra myndigheter.

I förhandlingarna om Julian Assanges utlämning från England den 12-13 juli noterade jag att även den mycket duktige åklagaren Clare Montgomery missuppfattade vari anklagelsen om olaga tvång bestod. Clare Montgomery försökte påstå att samlaget mellan Julian och Anna Ardin inte var samtyckt eftersom det förekommit tvång. Tvånget bestod i att Julian, enligt Anna, höll fast hennes händer så hon inte kunde nå en kondom. När Anna talade om för Julian att hon ville att han skulle använda en kondom släppte han hennes händer och de hade sedan ett samtyckt samlag utan några våld eller tvångsinslag. Ett samlag som enligt Anna Ardins förhör var frivilligt. Samtyckt.

När jag nu förstår mitt misstag och ser att misstanken om om sexuellt tvång skrivs in samma dag som Julian Assange blir anhållen, 27 september, framstår hela affären Assange som ännu konstigare. Hur kan det komma sig att en överåklagare efter noggrant övervägande (får man hoppas) kommer med en misstanke om sexuellt tvång som några månader senare ändras till olaga tvång? Vet inte en överåklagare vad sexuellt tvång är?

Misstanken om våldtäkt är grundlös vilket Eva Finné konstaterade den 25 augusti. Sofia Wilén var inte i ett hjälplöst tillstånd. Det är helt klarlagt. Se denna text. Misstankarna om att Anna Ardin skulle varit utsatt för sexuellt ofredande och olaga tvång är också grundlösa. De har sitt ursprung i att Anna Ardin i sitt försök att ”stötta” Sofia sa något på polisstationen som kunde tolkas som ett allvarligt sexuellt övergrepp. Något som hon sedan inte helt kunde ta tillbaka efter det att affären exploderat i media. Det är detta ”skräddaren” Marianne Ny gör sitt yttersta för att försöka sy ihop en anklagelse av.

Hela affären Assange är ytterst konstigt hanterat. En anledning till att det hela har kunnat gå så snett är att vi har en mycket konstig lagstiftning. Det verkar som om inte ens överåklagare Marianne Ny verkar veta vad som egentligen gäller.

Om vi hade haft en samtyckesreglering hade denna fråga varit mycket enkel att hantera.  Om man samtycker till samlag kan det samtycket självklart återkallas. Men för ett återkallande av samtycke krävs en handling. En tydlig aktiv manifestation. Exempelvis genom att säga det förlösande ordet STOPP. Det är fullständigt klarlagt bortom allt rimligt tvivel att Sofia Wilén inte sade stopp. Hon uppmanade inte Julian att avsluta det kondomlösa samlaget.

En samtyckeslagstiftning är ett skydd mot bisarra anklagelser. En samtyckeslagstiftning kräver dock att alla inblandade parter står för sina handlingar. Något som är uppenbart att några av personerna i detta fall inte gör. En samtyckeslagstiftning är mycket tydlig. Man kan inte i efterhand ta tillbaka ett lämnat samtycke.

Julian Assanges världsbild

Vad som också framkommit i denna affär är att Julian Assange känt sig så förföljd att han inte vill använda kreditkort eller mobiltelefon av uppgiven rädsla för att ”dark forces” ska kunna spåra honom. Att han från mitten av december 2010 väljer att vara fri mot borgen med fotboja och krav på att han ska vistas på Ellingham Hall i Norfolk vissa tider dagligen verkar besynnerligt. Nu vet ju alla ”dark forces” var man kan finna honom om man önskar nå honom. Uppenbarligen har Julian slutat vara rädd för att ”dark forces” ska veta var han befinner sig.

Vi har också fått höra att Julian Assange fruktar att han ska utlämnas från Sverige till USA om han skulle bli utlämnad från England. Om det skulle finnas någon substans i dessa påståenden vore det rimligt att hans advokater skulle lägga fram det som ett argument i utlämningsförhandlingarna. Något som inte gjordes av hans gamla advokatteam den 7-8 februari. De nya advokaterna har varit helt tysta i frågan. Under förhandlingarna den 12-13 juli antydde man inte med ett ord att det finns en fara för att Julian skulle bli utlämnad till USA från Sverige. De nya advokaterna lyckades också förhindra att Julian själv kom med grundlösa anklagelser i samband med förhandlingarna.

Den 18 augusti 2010 ansökte Julian Assange om uppehålls och arbetstillstånd i Sverige för att svensk lagstiftning. Några månader senare var Sverige en bananrepublik som styrdes av konspiratoriska feminister som inget hellre önskade än skicka Julian Assange till Guantanamo. Var det Sverige som ändrades på några månader eller var det bara Julians världsbild?

Irmeli Krans och det ändrade förhöret

Mycket har skrivits om polisinspektör Irmeli Krans och hennes underliga kommentarer på Twitter och Facebook. Och så har det framkommit många konspirationsteorier om att Irmeli Krans har skrivit om och ändrat i förhöret med Sofia Wilén. Vad som är känt är att Irmeli Krans skrivit om förhöret efter påstötning. Är något ändrat i förhöret?.

För att försöka stoppa fler konspirationsteorier publicerar jag därför polisförhöret med Sofia Wilén som det såg ut innan Irmeli Krans ändrade det. Det enda som jag kan se är ändrat är ett tillägg, Förhörsledarens kommentar. Här är det ursprungliga förhöret. Och som jämförelse är här det ”ändrade” förhöret.

Min uppfattning är att Irmeli Krans politiska sympatier inte haft en avgörande inverkan i detta fall. Det verkar inte som om hon har en dold agenda och ingår i någon mystisk sammansvärjning för att få fast Julian Assange. Det som hon kritiseras för är att hon skrivit dumheter helt öppet på Twitter och Facebook. Det är inte så viktigt i detta fall eftersom Irmeli Krans vid tidpunkten för sina dumma kommentarer inte hade något avgörande inflytande på fallet.

Något som Irmeli Krans däremot gjort som hon dock inte kritiserats för är att hon inte spelade in förhöret med Sofia Wilén på band. Irmeli påstår själv att hon inte hittade en bandspelare på Klara Närpolisstation. Något som låter mycket egendomligt.Kan det vara så att Klara Närpolisstation inte har bandspelare tillgängliga för förhörsledare? Och vad säger den som är ansvarig? Ännu så länge har jag inte hört något.

Vad kommer att hända?

Vi har fortfarande inte fått domen från den senaste förhandlingen om utlämning. Det har nu gått 46 dagar sen förhandlingen. Och domen verkar dröja ytterligare en tid.

Vad som verkar troligt är att Julian Assange blir utlämnad. Men det är inte alls lika säkert som efter förhandlingen i februari. Det finns en möjlighet att domstolen beslutar att inte utlämna Julian Assange utan rekommenderar svenska polisen att utnyttja möjligheten att förhöra Julian i England för att på basis av det förhöret besluta om man ska åtala Julian. Och i det fall att åklagarna beslutar sig för att gå vidare med fallet så kan man återkomma med en Europeisk arresteringsorder.

Den enklaste lösningen är dock om Julian bara kommer till Sverige och ställer upp på förhör. Då kan man sedan lägga ned hela förundersökningen som har kostat oerhört mycket onödiga pengar. Då blir det sen dags att göra en fullständig undersökning av vad som gjorts fel i hanteringen av fallet. Men det är inte troligt att Julian kommer över frivilligt. För att det ska ske krävs det att Julian tvingas erkänna att han gjort en fullständigt felaktig analys av fallet. Och för det krävs det en stor person.

Hur det än blir kommer det att sluta som i sagan om Mäster Skräddare. Det bidde ingenting.

http://www.samtycke.nu/2011/08/valdtakt-bidde-sexuellt-tvang-bidde-olaga-tvang-bidde-vada/#more-2401

 

Be Sociable, Share!