Kreditkortsföretag stryper Wikileaks

CENSUR Några stora amerikanska företag försöker strypa Wikileaks, och ser ut att lyckas, under det att världen passivt ser på. ”Det är ett tydligt övergrepp, en ny form av censur, och en form som vi är helt oförberedda på”, säger samhällsdebattören Arne Ruth.

Hur skulle vi i Sverige reagera om våra banker en dag meddelar att man inte längre förmedlar pengar till Grävande journalister? Anledningen: man tycker inte om föreningens verksamhet, som går ut på att avslöja saker, ibland från bankvärlden.

Därför vill man nu strypa denna ”visselblåsare”.

I ett perspektiv är det precis det som äger rum just nu, på internationell nivå, när amerikanska politiker och företagsledare försöker tysta Wikileaks. Högerpolitiker, med Joe Lieberman i spetsen, banker, kreditkortsfirmor och nätföretag har gaddat sig samman mot Wikileaks, med syfte att krossa frontfiguren Julian Assange och hans medarbetare.

När jag kontaktar Visa och Mastercard för att fråga varför får jag ungefär samma svar från bägge: man vill inte befatta sig med illegala aktiviteter.

Märkligt nog går det alldeles utmärkt att donera pengar till Ku Klux Klan via Visa eller Mastercard, eller till English Defence League, eller till Hells Angels, men alltså inte till Wikileaks, som inte har åtalats för något brott, som samarbetar med respekterade tidningar som New York Times och Guardian, som har lovordats för sin kamp mot korruption och maktmissbruk – och som får en respekterad journalist som Stig Fredrikson att föreslå Nobels fredspris.

–Vi känner oss utsatta för en politisk attack, säger Kristinn Hrafnsson, Wikileaks europeiska talesman.

Han hävdar att de amerikanska bankerna är pressade av politiker i kongressen; en har kallat organisationen för en antiamerikansk terroristcell, och en annan har krävt att man måste välja: Wikileaks eller USA.

Fast blockaden handlar också om att skydda egna intressen, förklarar Kristinn Hrafnsson, eftersom Wikileaks har publicerat flera dokument som visar korruptionen i bankvärlden. Nu vill man förhindra fler avslöjanden.

Mest av allt handlar det om pengar, förklarar Christian Christense1n, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Uppsala universitet.

Man kan inte riskera att amerikanska konsumenter förknippar Visa eller Mastercard med Wikileaks, menar han. Det vore en katastrof med tanke på organisationens dåliga rykte i USA. Den eventuella prestigeförlust som kampanjen leder till, den är obetydlig i sammanhanget.

–Detta är en ny form av censur, säger samhällsdebattören Arne Ruth, en form som vi är helt oförberedda på, och en form som vi inte kan komma åt nationellt, för den är ett globalt fenomen.

Vad anser Salman Rushdie och Bernard-Henri Lévy, som bägge brukar värna om det fria ordet, och vad säger Publicistklubben, Svenska Pen, Författarförbundet, Journalistförbundet och Grävande journalister? Ingenting.

–Det är märkligt att ingen debatt har uppstått, säger Nils Funcke, expert på tryckfrihet.

Han anar att en förklaring rör anklagelserna mot Julian Assange, som misstänks för två våldtäkter i Stockholm. Misstankarna ”smittar ner organisationen”, menar Funcke. Wikileaks får dåligt rykte, blir något man inte vill ha att göra med.

Där finns en pågående offentlig diskussion, men den handlar om privatpersonen Assange, vem han är och vad han har gjort, och skymmer förstås ”kampanjen för att strypa en viktig röst”.

Flera internationella sammanslutningar har dock protesterat, som FN och Organization of American States, men kan inget göra, förutom att uttala sig.

Ett fåtal kulturpersonligheter har reagerat, de flesta från vänster, som John Pilger, Daniel Ellsberg, Alan Dershowitz, Bianca Jagger och Michael Moore.

Slutligen finns mer anarkistiska protester, ungdomar som ”nätbombar” sönder Visas och Mastercards hemsidor.

Men ingen som jag talar med tror att något kan göras. Blockaden går inte att stoppa.

–I Sverige skulle en liknande bojkott inte tillåtas. Här måste alla få tillgång till betalningssystemen, säger folkpartisten Allan Widman.

Rick Falkvinge från Piratpartiet, som samarbetar med Wikileaks, instämmer och talar om vikten av att ”de finansiella infrastrukturerna” är neutrala och öppna för alla.

–Föreställ dig att Sveriges vägnät leasades ut, och sedan säger företaget: vi tillåter inte japanska bilar att köra på vår asfalt.

Men när jag ringer upp Finansinspektionen och Konkurrensverket och frågar får jag ungefär samma svar från bägge: Detta är inget som svensk lag täcker, och privata banker kan utan problem välja bort kunder som de inte vill göra affärer med.

Fast Dennis Töllborg, professor i rättsvetenskap, godtar inte de två myndigheternas svar, utan har lämnat in en anmälan där han kräver statliga åtgärder mot Visa och Mastercard.

Blockaden är skrämmande effektiv – inte så konstigt med tanke på att Visa, Mastercard och Paypal står för 97 procent av den globala överföringen av pengar. Den som vill donera till Wikileaks tvingas leta efter en villig distributör. Just nu står verksamheten stilla. Det var länge sedan organisationen la ut några uppmärksammade dokument på nätet, pengarna sinar stadigt, nästan allt intresse riktas mot Julian Assange – och flera bedömare som jag talar med tror att Wikileaks kommer att läggas ned.

Men även om Assange och hans medarbetare till slut tvingas ge upp, kan de vara nöjda med en hel del: På korta fem år har man hunnit publicera miljoner hemliga dokument, bland annat om Irak, Iran, Afghanistan, Kenya, USA och Guantanamo Bay på Kuba, blivit ett världsberömt varumärke, och ”i grunden förändrat det internationella medielandskapet”, som Stig Fredrikson ser det – samt gett upphov till flera liknande ”visselblåsare”, som Openleaks, Tradeleaks, Balkanleaks, Ruleaks och andra.

Det kommer att fortsätta läcka på nätet, även om Wikileaks går under.

http://www.svd.se/kultur/kreditkortsforetag-stryper-wikileaks_6665978.svd

Be Sociable, Share!