Fyra frågor som måste besvaras om Assange ska utlämnas

Wikileaks

Brita Sundberg-Weitman om Wikileaks

Frågorna om arresteringsorderns giltighet i England har blivit mer utkristalliserade nu när förhandlingen om överlämnande av Julian Assange har kommit upp i High Court. Ordföranden uttryckte på onsdagen viss irritation över att Sverige utfärdat arresteringsordern i stället för att höra Assange i England. Det skriver Brita Sundberg-Weitman, pensionerad lagman och tidigare hörd som vittne i förhandlingen.

Om författaren

Pensionerad lagman, författare till flera böcker om rättsstaten

Den på tisdagen och onsdagen pågående förhandlingen i High Court om överlämnande av Julian Assange till Sverige är spännande. Frågor som visserligen togs upp i det tidigare förfarandet men som förbigicks av domaren Howard Riddle har blivit mer utkristalliserade.

1. Får en europeisk arresteringsorder användas på ett stadium då det ännu är oklart om det överhuvudtaget kommer att bli ett åtal mot den som begärs överlämnad?

Domaren Riddle höll med Assanges advokater om ståndpunkten att det måste finnas ett syfte att åtala, men han ansåg det klarlagt att överåklagaren Marianne Ny, som utfärdat arresteringsordern, hade ett sådant syfte: ”I have no doubt that this defendant is wanted for prosecution in Sweden”.

Detta uttalande framstår som högst tvivelaktigt med tanke på att såväl Marianne Ny som Nils Rekke hos Riksåklagaren efter utfärdandet av arresteringsordern offentligt och otvetydigt förklarat att det ännu är en öppen fråga huruvida förundersökningen kommer att leda till åtal eller ej.

2. Är Marianne Ny att anse som en ”judicial authority”? I annat fall är hon enligt engelsk rätt inte behörig att utfärda en europeisk arresteringsorder.

Frågan avfärdades av Howard Riddle men tas möjligen på större allvar i High Court. I vart fall påpekade en av domarna att en alltför vid definition av begreppet ”judicial authority” skulle kunna underminera allmänhetens tilltro till den europeiska arresteringsordern. Domstolen tog också upp frågan i vad mån arresteringsordern gentemot Assange har utfärdats av svenska staten snarare än av en oberoende domstolsinstans: ”how much the Assange arrest warrant was issued by an arm of the Swedish state, and how much by an independent judicial authority”. (Jag citerar från the Guardian’s fortlöpande rapportering)

3. Har arresteringsordern utfärdats med respekt för proportionalitetsprincipen?

Denna innebär att en statlig tvångsåtgärd inte får vidtas, om det finns ett för den enskilde mindre ingripande alternativ att uppnå syftet med tvångsåtgärden. Till saken hör att det finns internationella regler om ömsesidig rättshjälp (mutual legal assistance). Enligt dessa regler kunde Assange ha hörts i England, och han erbjöd sig uttryckligen att medverka till det, på telefon, genom videoupptagning eller på svenska ambassaden. I Sverige har Marianne Ny offentligt lämnat olika förklaringar till varför hon inte använde reglerna om ömsesidig rättshjälp, bland annat att det inte skulle vara tillåtet enligt svensk och engelsk rätt, något som inte alls stämmer.

Problemet med proportionalitetsprincipen förbigick Howard Riddle genom att strunta i att Marianne Ny vägrade att inför den engelska domstolen tala om varför hon inte ville låta höra Assange i England. Riddle: ”A number of reasons have been speculated as to why she took that view. I am not in a position to say what the reason was.”

Ordföranden i High Court, Lord Justice Thomas, uttryckte idag viss irritation över att Sverige utfärdat arresteringsordern i stället för att höra Assange i England: “Why are we precluded from acting with sense in this European Union when the commission talks about [judicial] co-operation?”

4. Är påståendena i arresteringsordern om vad misstankarna gäller en förvanskning av vad målsägandena sagt enligt polisrapporten?

På den här punkten förefaller Assanges advokater ha en hel del på fötterna. Försvaret har gjort en noggrann jämförelse mellan vad Ny påstår om misstankarna i arresteringsordern och vad som enligt polisrapporten verkligen sagts av de båda kvinnorna.

När jag skriver detta är förhandlingarna avslutade, och enligt Guardian kan avgörandet väntas dröja åtminstone tre veckor.

Jag noterar slutligen att svenska massmedier alltigenom denna process har ställt sig på Marianne Nys sida. Så sent som idag upprepar DN:s Annika Ström Melin under rubriken “Ge upp” det lika slitna som lögnaktiga påståendet att Assanges tidigare advokater ”svartmålat de kvinnor som anmält Assange”, och hon har dessutom den makalösa arrogansen att hävda att hon bättre än hans nuvarande advokat förstår den juridiska innebörden av vad som i England gäller om en giltig europeisk arresteringsorder: ”Assanges advokat borde läsa på bättre”.

Hur SVT på ett närmast löjligt partiskt sätt iscensatt ett försök till karaktärsmord på Assange har jag för övrigt beskrivit i en artikel i tidskriften DSM.

Brita Sundberg-Weitman

http://www.newsmill.se/artikel/2011/07/13/fyra-fr-gor-som-m-ste-besvaras-om-assange-ska-utl-mnas

Be Sociable, Share!