Farligt för Assange i Sverige?

En bok som säkert läses av många denna sommar är Anders Jallais Natoagenten. Liksom de två första delarna i denna nyckeltrilogi ger den mycket att fundera över. Böckerna bygger på den erfarenhet Anders Jallai har som före detta kustjägare och stridspilot. Att Jallai, som var den som fann den på 50-talet nedskjutna DC: 3-an, har unika kunskaper är ovedersägligt. Samtidigt är det svårt att veta vad som är sanning och vad som är fantasi i hans böcker.
Att åtskilligt är uppdiktat är klart, men den röda tråden är det knappast: att Sverige sedan 50-talet haft ett intensivt samarbete med Nato och CIA. Svenska folket har förts bakom ljuset av makthavare under sjuttio år, ganska otroligt i ett demokratiskt samhälle. I denna mörkläggning har många deltagit. Politiker, militär, näringsliv, media.
CIA har haft och har sannolikt fortfarande inflytande, till och med kontroll, över Sverige, liksom över större delen av världen. Man tar sig stora friheter, till exempel att utan rättegång avrätta obekväma personer, inte bara terrorister utan också politiker som inte ville foga sig. Jallai menar att detta hände Olof Palme.

Det är utifrån denna bakgrund man ska bedöma riskerna för Wikileaksgrundaren Julian Assange. Hur stor är sannolikheten, utifrån vetskapen om det svenska beroendet av Nato, att svenska makthavare skulle neka ett utlämnande till USA, där flera höga politiker har krävt att Assange ska dömas till döden för spioneri? Inte särskilt stor, gissar jag.
Värt att notera är att Sverige i början av juni fick det första besöket av en amerikansk utrikesminister på 36 år. Det verkar troligt att Hillary Clinton och Carl Bildt i sina samtal berört Wikileaks, som enligt uppgift sysselsätter en egen CIA-avdelning med över hundratalet medarbetare.
Det är också anmärkningsvärt att Expressen dagen efter det brittiska utlämningsbeslutet och dagen före Clintons ankomst till Sverige innehöll en redogörelse på sex sidor, med en klart negativ ton gentemot tidningens tidigare källa Julian Assange, för säkerhets skull kompletterad med en hånfull ledare, där Assange beskylls för att ha brustit i publicistiskt ansvar när han spred uppgifter om amerikanska krigsförbrytelser i Iran.
Att Expressen visat sådant “ansvar” om tidningen fått de graverande uppgifterna behöver man inte tveka om. Mörkläggning hade anbefallts.

I samma tidning uttalar Sveriges främste publicistiske företrädare, PK-ordföranden Ulrika Knutson, att hon tycker att det är *”tjatigt” att Julian Assange vill undvika att bli utlämnad till Sverige. Inte ett ord om att hon förväntar sig att Sverige slår vakt om tryckfriheten och skyddar Assange från utlämning till USA.
Svenska publicister har varit föredömligt aktiva när det gäller att kämpa för fängslade journalister, till exempel Isaak Dawit, Martin Schibbye och Johan Persson. Men att vara kaxig mot lilleputtlandet Eritrea kostar inte mycket, att mopsa sig mot USA kan däremot vara kostsamt.
Assange kan inte räkna med publicistiskt stöd i Sverige. Motsatsen är mer troligt.

http://www.skanskan.se/article/20120712/OPINION/707129911/-/farligt-for-assange-i-sverige

Be Sociable, Share!