Assanges underjordiska lärdomsprov

En av årets mest emotsedda böcker är Julian Assanges självbiografi Wikileaks mot världen – Min historia, som ges ut i september. I väntan på den kan man läsa Suelette Dreyfus Underground från 1997.

Knappast kommer Julian Assange i sin självbiografi att avslöja vem eller vilka personer som läckte allt hemligtstämplat material från Afghanistan och Irak som förra året gjorde Wikileaks till det mest betydelsefulla mediefenomenet i cyberrymden.

Förhoppningsvis berättar Julian i stället mer om sin bohemiska ungdom. Vem var hans biologiske far som han aldrig lärde känna? Hur bedömer han sitt kringflackande liv med sin mammas och styvfaders teatertrupp? Kommer han ihåg de tiotals adresser i flera olika delstater han bodde på innan han hade fyllt 14? I fem år var Julian och hans halvbror tvungna att ligga lågt för att undvika en tidigare partner till deras mor. Var Julian rädd för pojkvännen som han påstår att var psykotisk och tillhörde en farlig sekt?

Vi vet mer eller mindre vad som hände sen tack vare den faktabaserade boken Underground (1997) som skrevs för femton år sedan av Suelette Dreyfus med hjälp av Julian Assange, som även är en av protagonisterna. Efter att ha levt under flera täcknamn bosatte sig Julians familj i Melbourne där han fann liksinnade datorintresserade. Han skaffade ett modem, bildade hackergruppen International Subversives (internationella samhällsomstörtare) och startade sin egen elektroniska anslagstavla. Nu kunde han genom stora företags och universitetens telefonnät koppla upp sig mot nästan vilket datornätverk som helst! Men på 80-talet var hacking och phreaking inte så enkelt som det låter i dag. Man måste ta i beaktande att det på den tiden varken fanns hyperlänkar, webbläsare, internet eller ens hyggliga manualer. Det var väsentligt att man förstod sig på kryptering, programmering och Unix operativsystem för att kunna ringa gratis och utnyttja dyra betaltjänster via manipulerade nätverk. Ingen var bättre på allt detta än den unge Assange.
WANK

När Underground nu ges ut på nytt har den långrandiga ursprungliga undertiteln Tales of Hacking, Madness and Obsession on the Electronic Frontier försvunnit. Dessutom nämns Julian Assange nu på bokens pärm, visserligen under författaren Suelette Dreyfus. Men Assange är inte bara en av huvudpersonerna, han bidrog även med expertis och kontakter. Det tog tre år att sammanställa detta fascinerande dokument utifrån drygt 100 intervjuer, polisförhör, avlyssnade telefonkonversationer och allt möjligt annat material.
Första kapitlet handlar om datormasken WANK (worms against nuclear killers) som dök upp på Nasas dataskärmar den 6 oktober 1989, bara två dagar innan lanseringen av rymdsonden Galileo. I USA hade folk demonstrerat mot att rymdsonden använde en liten mängd radioaktivt material. Tre år tidigare hade rymdfärjan Challenger exploderat vid uppskjutningen med fatala konsekvenser.

Därför var det inte orimligt att spekulera om vad som skulle hända med den nukleära energikällan om Galileo råkade ut för någonting liknande. Datormasken WANK innehöll även ett politiskt budskap mot kärnkraft, men det värsta var att det självkopierande programmet skapade kaos och dessutom verkade radera filer. Några dataexperter lyckades tillfälligtvis stoppa maskens framfart men det tog flera veckor innan de lyckades lura masken i en fälla och ta kål på den. Trots kaoset lanserades rymdsonden framgångsrikt, men man har aldrig kommit underfund med vem eller vilka personer som låg bakom WANK. Man har med ganska stor sannolikhet kunna fastställa att masken programmerades i Melbourne i Australien och förmodligen var Assange inblandad i skojeriet, även om han aldrig har erkänt det. Mätt med dagens mått och jämfört med alla så kallade trojaner, skadlig kod och allt annat elakartat som finns i cyberrymden, var programmet rätt så harmlöst eftersom ingen större skada skedde.
Arga unga män med alias

Resten av boken berättas ur hackarens synvinkel. Alla har alias och är unga män (somliga bara tonåringar). Några sysslar med kreditkortsbedrägeri eller tränger sig in i system för att rumstera och avsiktligt göra skada (så kallade crackare). Men dessa så kallade ”black hats” vinner ingen respekt i hackersamhällets hierarki. Som mera sympatisk framställs Phoenix, en briljant men arrogant australiensisk hacker. Britterna Pad och Gandalf får en kick av att ta sig in i försvars- och utrikesdepartementets, Nasas och mjukvaruföretaget Oracles datorer. De lämnar småfräcka meddelanden åt systemadministratörerna och kan inte låta bli att skryta med att de har lyckats göra intrång i statliga system. Senare erbjuder de tips åt systemutvecklare om hur de kan täppa till säkerhetsluckor i nätverken.

Det mest spännande kapitlet handlar om Parmaster som i två år var på flykt från Secret Service i USA. Det hindrade honom inte att fortsätta hackandet men varje gång auktoriteterna kom honom på spårat lyckades Par fly i sista minuten. Livet på luffen gjorde honom mer och mer paranoid och till slut förrådde en kompis honom.

De flesta läsare är mest intresserade av Mendax (vilket betyder lögnare) som var Assanges täcknamn. Visst får vi här en inblick i hur Wikileaks hemlighetsfulla grundare opererar. Mendax känsla av makt och total kontroll när han lyckas skapa ett eget identitetsnummer i Nortels och MILNET:s databas, det amerikanska försvarets interna version av internet, påminner lite om Assanges attityd efter Wikeleaks ”cablegate”-avslöjanden. Assange har påstått att hans hackergrupp under en tvåårsperiod hade total insyn i allt som hände det hemliga militära nätverket.
Mendax visste, precis som alla andra hackare i denna bok, att polisen en dag skulle knacka på dörren och därför gömde han sina datadiskar i en bikupa. Han åtalades till slut på 31 punkter och hamnade i en djup depression. Polisen brukar beslagta hackarens datautrustning i väntan på rättegången, men eftersom hacking är beroendeframkallande söker somliga sig till droger i stället. Dreyfus beskriver mycket väl psykoserna som somliga råkade ut för när de började experimentera med droger i väntan på att bli fällda av domaren.
Nörderi och spänning
Underground innehåller naturligtvis passager med dataspråk och lite nördiga detaljer men dessa kan man bra hoppa över.
Boken är någonting mitt emellan en spionroman och en faktabok med många dialoger. Suelette Dreyfus anlitas i dag regelbundet i medier när det behövs en expert på informationssystem och hennes bok är fortfarande en av de bästa om hacking. Detta är tillsvidare den bästa litteraturen för den som vill förstå mannen som ligger bakom Wikileaks, hans etik och varifrån hans filosofi och anarkistiska inställning kommer.

Mendax och flera av hans kolleger är nämligen förvånansvärt idealistiska och för det mesta tycks de inte agera för personlig vinnings skull. De håller den ursprungliga hackerrörelsens fana högt. Trots alla möjliga ”pojkstreck” och en tendens att stressa systemadministratörer har deras illegala verksamhet en ideologisk grund: många av de första hackarna höll hårt på en slags allemansrätt i cyberrymden: rätt till information och kommunikation och mera insyn i vad staten sysslar med.

I denna anda är det helt naturligt att Underground kan laddas ned helt gratis via Project Gutenberg.
http://www.gutenberg.org/cache/epub/4686/pg4686.html

En utgåva med en nyskriven introduktion och ett efterord har publicerats av William Heinemann, Australien (2011).

http://hbl.fi/kultur/recension/2011-07-19/assanges-underjordiska-lardomsprov-0

Be Sociable, Share!