Assange riskerar bli felaktigt dömd

Många svenska domare och nämndemän, särskilt de äldre sådana, i sexmål ibland dömer enligt sina egna moralföresällningar. För drygt 18 år sedan blev jag föremål för ett våldtäktsrättsfall som fick ungefär lika stor medial uppmärksamhet inom Sveriges gränser som fallet Julian Assange har fått i världspressen. Därför förstår jag Julian Assange bättre än de flesta, skriver William Billy Butt, musikproducent och debattör.

Det är många som anser att Wikileakes grundaren Julian Assage inte har någonting att frukta i Sverige och att han kan få en rättssäker prövning av sin sak här. Själv har Assange en annan uppfattning som består av bisarra farhågor om allt från feministiska häxjakter i Sverige till risk om avrättning i USA efter eventuell utlämning dit m.m. Assange lever i en drömvärld! Han behöver komma till insikt med att hans farhågor om komplott och häxjakter handlar bara om fantasi och att det verkliga hotet handlar om någonting helt annat, nämligen att oavsett om han är skyldig eller oskyldig riskerar han att dömas till ett fängelsestraff i Sverige.

Om han hade anklagats för vilket annat brott somhelst skulle Assange kunna lita på det svenska rättsväsendet, men nu handlar saken om sexbrottsanklagelser i vilka ord står mot ord och teknisk bevisning saknas. I ett sådant fall finns anledning för honom att bemöta det svenska rättsväsendet med ytterlig skeptisism. Detta beror på det svenska rättsväsendets kända förflutna i sexmål. Det är ingen hemlighet för den svenska mediekonsumenten att flera oskyldiga män har dömts felaktigt och flera skyldiga sexbrottlsingar har friats dels på grund av somliga domstolars bristande kunskaper om yngre svenskars sexuella beteenden och dels på grund av en lagstiftning som haft för stora gråzoner så att de blev svårtolkade. Det var först 2009 som tydliga prejudikat meddelades av Högsta Domstolen (NJA 2009 sid 447 I och II), men det går inte att garantera att underdomstolarna alltid applicerar dessa prejudikat.

Ett annat problem är att många svenska domare och nämndemän, särskilt de äldre sådana, i sexmål ibland dömer enligt sina egna moralföresällningar. Problemet är bara att dessa ofta tillhör mer än svunna tider. Enligt svensk rättstradition är en domares uppgift att döma enligt en blandning av lagen och hans egen livserfarenhet. Det låter ganska klokt på papper, men det blir bissart när domaren som ska avgöra ett våldtäktsfall, visar sig totalt sakna livserfarenhet i sexuella angelägenheter! En domare som levt i ett ordnat förhållande med en enda partner under hela sitt vuxna liv kan knappast förstå varför, exempelvis Julian Assange haft samlag med två olika kvinnor under några få dagars tid, eller varför Billy Butt raggat på så många kvinnor. “Det är inte normalt!” tänker han därför att det är inte normalt i den världen i vilken han lever. Således konstaterar han att det måste ligga någonting skumt bakom det hela. Därefter gör tabloidpressen entré och det blir plötsligt “ingen rök utan” eld av saken och huxflux har vi en tveksam våldtäktsdom som feministerna och okunniga applauderar medan förnuftiga jurister och vakna journalister ställer sig tveksamt till dess trovärdighet.

För drygt 18 år sedan blev jag föremål för ett våldtäktsrättsfall som fick ungefär lika stor medial uppmärksamhet inom Sveriges gränser som fallet Julian Assange har fått i världspressen. Det finns en lång rad likheter i våra respektive historier. Han är en framgångsrik s.k. “visselblåsare” och jag var en framgångsrik nöjesproducent. Han är en udda person i världssamfundet. Det var också jag inom det svenska samhället. Vi har båda haft stora fömånar i livet i och med att medierna byggt oss upp och givit oss enorm uppmärksamhet på våra respektive yrkesarenor. Men Julian Assange och jag har en till stor sak gemensamt, nämligen att vi har båda två haft väldigt svårt för att hantera den enorma uppmärksamheten som vi fick. Det är därför jag förstår Julian Assange bättre än de flesta andra gör. Jag, som alltid varit en ganska glad och vänlig person blev, på grund av min plötsliga mediestatus snabbt omvandlad till att bli en arrogant och minst sagt provocerande besserwisser! Det gangnade inte min sak i den svenska rättsprocessen. I domen mot mig kunde man läsa en rad orelevanta inslag såsom exempelvis ledamöternas avsky för mitt utseende (!) till deras bristande förståelse för mitt icke nordiskt kroppsspråk i rättssalen och min, för dem, udda personlighet.

I det avseendet är Julian Assage väldigt lik mig och därför riskerar han, precis som jag – att dömas felaktigt och det är det som han bör vara orolig för.

http://www.newsmill.se/artikel/2011/11/17/tv-a-assange-riskerar-bli-felaktigt-d-md

Be Sociable, Share!